Ofta hittar jag scener där det inte händer mycket, men ändå känns allt levande. Den här målningen handlar om ett enkelt gult hus och ett stängt vitt fönster med tystnad runt omkring. Jag stod där och kunde höra ett slags viskande samtal mellan naturen och hemmets stillhet.

Trädgrenen lutar sig försiktigt mot fönstret, som om den försöker nå någon därinne. Nedanför blommar stockrosor – fulla av färg och ljus. De står där dag efter dag, och det är som om stockrosorna och trädet undrar Varför fönstret inte öppnas? Vad har hänt? Stockrosorna och trädet har känt varandra i åratal. De har så mycket att dela.

 Det här stycket handlar verkligen om närvaro – och frånvaro. Om saker som växer, även när ingen tittar. Det finns värme, nyfikenhet, kanske till och med en gnutta längtan. Tittare har sagt till mig att det påminner dem om gångna somrar, om trädgårdar de en gång älskade, eller om hem de kände djupt men aldrig helt förstod. Jag inbjuder dig att sitta med det, låta det tala till dina egna minnen. Om det väcker något inom dig – en känsla, en fråga, till och med ett leende – då har det gjort vad jag hoppades att det skulle göra.